Tröttsam dag

7af11235ef4d0ad5526ee6b116d2d178

Ibland har man en dålig dag helt enkelt..

Imorse när jag vaknade så var jag så trött, och då menar jag extremt trött. Både kroppen och huvudet var helt tömda på energi och min tinnitus tjöt högre än vanligt. Att vara trött har fått en helt annan betydelse för mig nu sen jag tappade hörseln. När jag tidigare tyckte att jag var trött är ingenting av vad jag kan bli nu.

Att höra dåligt innebär att man hela tiden måste lägga jätte mycket av sin energi på att just försöka höra. Eftersom man oftast inte kan se på en person att den hör dåligt så gör det detta handikapp ännu svårare. Man får oftast känna sig dum när man inte kan höra vad personen man pratar med säger trots att man har sagt “va” flera gånger. Många gånger låtsas man då höra genom att bara le och hålla med och hoppas på att det passade in med vad personen sa. Men jag har fått erfara att den strategin inte är speciellt hållbar. Man får en klump i magen och känner sig så osäker. Många gånger har det lett till att jag bara velat isolera mig hemma och inte träffa en enda människa.

Det är flera gånger jag har fått höra från folk att, “man kan inte tro att du hör dåligt”. Självklart förstår jag att det är av all välmening men det är oftast svårt för folk att förstå vilket arbete som oftast ligger bakom. Att dölja sin hörselnedsättning kräver otroligt mycket jobb. Man lägger ner all sin energi på att försöka lappa ihop dom orden man hört med att samtidigt försöka läsa på läpparna. Att sen också ha tinnitus som tjuter på i bakgrunden gör det inte lättare. Ibland kanske man kan hänga med ganska bra i samtalet, ljudförhållandena runt omkring kanske är bra och man är pigg och utvilad i kroppen. Men andra gånger går det sämre, det är lätt då att man kan få en känsla av utanförskap och osäkerhet. Man hänger inte med i vad som pratas om och kan inte vara delaktig i diskussioner. Oftast kräver det så lite för att göra det svårare att höra; ljudmiljön runtomkring kanske är dålig, flera personer kanske pratar samtidigt, någon pratar väldigt tyst eller kanske mumlar eller håller för handen när den pratar. Eller så kanske man själv är trött och av den anledningen inte har lika mycket energi att lägga på att höra.

Det är så svårt att lära sig vart gränsen för vad man orkar går. När jag känner mig pigg och fylld av energi så vill jag gärna göra mycket. Jag är den som sällan säger nej till saker, vill inte missa roliga saker som händer. Men tyvärr kan det då istället få som följd att man som denna morgon vaknar upp och är helt slutkörd i kroppen. Igår jobbade jag, sen efter jobbet var jag på ett möte på Af och på kvällen så var det bowling och middag med jobbet. Man vill ju så gärna kunna orka med allting, orka med att “vanligt” liv. Men jag blir ofta påmind om att det inte alltid går, jag behöver mer tid för återhämtning nu, mer tid för ljudvila.

Som exempel kan jag också ta om jag någon gång bestämmer mig för att gå ut på krogen. Det är ju en miljö som inte är direkt optimal att vistas i om man hör dåligt. Det går åt otroligt mycket energi en sån kväll och trots att jag kanske inte har druckit någon alkohol så ligger jag helt utslagen i minst 2 dagar efteråt. Men trots det så kan jag ibland ändå tycka att det kan vara värt det, för jag vill ju som alla andra gå ut och dansa och träffa folk ibland.

Jag har kommit en bra bit på vägen att lära mig att leva och hantera min hörselskada, men jag har fortfarande en lång väg kvar. En väg där jag ska lära mig hur mycket jag orkar med och en väg att lära mig att inte längre skämmas. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig med ordet hörselskadad och att visa för folk att jag numera måste ha hörapparat är fruktansvärt jobbigt. Jag har lagt ner otroligt många timmar på att hitta frisyrer som ska dölja den, min älskade hatade Ci.

Den här bloggen är ett bra sätt för mig att acceptera och prata om min hörselskada. Ett bra sätt för mig att ventilera alla dom hinder jag stöter på och alla tankar som kan snurra runt i huvudet på mig. Ser jag tillbaka på hur det var för ett år då jag var på botten, då jag inte ens ville gå ut från lägenheten så har jag kommit en bra bit upp på stegen nu. En bra bit upp från botten och jag kommer att fortsätta klättra. Jag kommer att ha dåliga dagar då jag vill isolera mig, dagar då jag kanske kommer hem och bara vill gråta för att jag är så less på konsekvenserna av min hörselskada. Men jag kommer hantera det, jag vet idag att jag inte bara är min hörselskada. Jag är faktiskt Ida, en tjej som kommer att kämpa på upp för stegen till det liv hon drömmer om. Som kommer att fortsätta att klättra trots svårigheter längs vägen.

Det är svårt att förklara hur det faktiskt är att höra dåligt så här kommer några bra videor som beskriver otroligt bra hur det faktiskt kan vara.

Namaste!